Idag hade jag och några kompisar ett ordentligt tjejsnack på lunchen. Det känns skönt att lätta på trycket ibland och höra att det är fler än jag som går igenom samma saker. Ibland känner man sig verkligen ensam och då är det skönt att känna att man ändå har människor runt omkring sig man kan lita på.
För några år sedan, ungefär när jag gick i sjuan (går i nian nu), hade jag jätteproblem med självförtroendet och att ta plats. Men de senaste åren har jag växt i mig själv och känner mig mycket starkare. Bla har den underbara konfirmationsresan till Italien i sommras hjälpt mig mycket och att jag bröt med min bästa kompis som jag kännt sedan vi var åtta år. Men mycket kommer att förändras när jag börjar gymnasiet till hösten och jag hoppas att det blir till det bättre. Visst kommer jag att sakna min nuvarande skola och alla klasskamrater otroligt mycket, men det känns som att gymnasiet är det jag har väntat på i hela mitt liv. Och nu är det inte lång tid kvar...