Igår skrev jag, älsk och drygt 50.000 andra människor i vårt avlånga land Högskoleprovet. Det märktes verkligen att det var provdag, hela bussen var fylld med mestadels 17-20åringar redan vid halv åtta, en lördagsmorgon! Värmdö gymnasium fylldes på ordentligt med folk, varav endel bekanta ansikten. Helt otroligt att jag och H fick sitta i samma lokal, bredvid varandra, och skriva provet :) 16:10 var vi klara, äntligen! Ganska trött i hjärnan blev man, minst sagt...

Igår var det idrottsdag och jag hade en fantstisk dag med underbara människor i Romme. Perfekt väder och perfekt sällskap, kunde inte blivit bättre!

Dagen började redan 3:25 när alarmet ringde.. Liite tidigt även för mig kan jag ju säga. Men efter några väldigt fina sms och oväntat sällskap på bussen kom jag fram till Centralen. 45 minuter innan bussen skulle gå. Ellen hade inte lika stor marginal, men hon hann hon också.

Vi kom iväg i tid och vår underfundiga chaufför Säppå drog något skämt som jag kommer ihåg att jag tyckte var pinsamt roligt, men jag kan för mitt liv inte komma ihåg vad det var... Han lyckades köra fel också. Vår buss (det var 3 stycken bussar med elever från vår skola) låg först typ hela vägen, fram tills det inte var så jättemånga mil kvar då Säppå kör åt ena hållet i en korsning, och de andra bussarna svänger åt andra hållet.. Fram kom vi i alla fall tillslut..

Skiduthyrningen var en fin process där man skulle ställa upp sig i nummerordning. Ofrivilligt smarta hade vi varit då vi anmälde oss till resan samtidigt, och därför fick nummer efter varandra.. Fina hjälmar fick vi och W lyckades till och med ha sönder sin skida utan att ha åkt ett enda åk! Där kan vi snacka skidproffs!

Ut i backen bar det sen.. Det stog klart ganska tidigt att jag skulle få agera skidskolelärare åt älskade H de första åken, inte mig emot. Efter några åk i Rommes grönaste backe satt svängarna på rätt ställen och det var dags att pröva de nyfunna kunskaperna från toppen. I en röd backe kanske ska tilläggas. Början gick i alla fall förvånansvärt bra och alla 7 i skidgänget svischade ner för backen, fram till att den delade på sig. Då stannade vi 6 som först tog oss dit, för att sedan se H köra förbi oss alla och in i skogen för ett spontant "off pist"-åk. "Johanna, har du inte lärt honom att bromsa?!?!?!" vrålade W åt mig när H försvann in i skogen. Hahaha, det slutade bra tillslut i alla fall...

Dagen fortsatte sedan med skidåkande så det stog härliga till! H blev tillslut lika bra som mig på att åka skidor, vilket jag tar som ett tecken på att jag är en jäkel på att lära ut, inte något annat.. ;) 

Efter många timmar i backen var det dags för att ta bussen hem igen. Lite rödbrända på näsan och ordentligt trötta i benen. Det var helt enkelt en underbar onsdag igår!

[Jag har gjort en film med alla bilder och videoklipp som jag filmade, men youtube jävlas med mig och har refuserat filmen i Sverige. (Om man bor i USA går det däremot utmärkt att se den..) Jag har i alla fall en färdig film på min dator om det är någon som är intresserad av att kolla. Tids nog gör jag om filmen också så att youtube förhoppningsvis godkänner den, men det får bli en annan dag.]

Fin vecka. Alla säger att vi har så mycket i skolan just nu, men jag tycker inte att jag gör någonting nu för tiden.. Jag får MVG på prov jag inte ens pluggat till och allt bara löser sig utan ansträngning nu för tiden..

Fredag och söndag spenderades med älsk och lördagen var melodifestival-plugga-lite-göra-ingenting-dag. Så snabbt försvann ännu en vecka och nu är det inte långt till påsklovet.. Och den här veckan har jag bara två skoldagar, idag och på torsdag. Imorgon är det studiedag, på onsdag är det skidresa till Romme med skolan och på fredag har jag inga lektioner. Så tjing, nästan en helt ledig vecka!

Snön kom tillbaka.. Rejält oväder imorse, och det snörar fortfarande sissådär 12 timmar senare! Det är fantastiskt vilket kaos några frysta vattendroppar skapar i trafiken. Min buss var inställd och olyckor skedde överallt kändes det som. Till skolan kom jag i alla fall, dock 40 minuter senare än jag borde gjort (berode väl kanske inte bara på kollektivtrafiken..). Dagen blev ganska mysig i alla fall.. Och på vägen hem träffade jag E på bussen, väldig länge sedan sist..

Nu måste jag sätta lite fart med engelskan.. Men lite mys får man unna sig när man först får alla rätt på G/VG-provet och sen inte klarar en enda uppgift på MVG... Hur gick det till?

En otrolig känslomässig bergodalbana har det varit idag. Började med att jag verkligen inte vill gå upp ur sängen, så det blev många snoozningar innan jag lyckades masa mig upp ur sängen. Panikpluggade lite ekonomi medan jag åt frukost och sminkade mig. Halvsprang till bussen och fortsatte mitt panikpluggande på den (för en gångs skull) halvtomma bussen. Det var dessutom den trevliga busschauffören som körde idag (han säger alltid "god morgon" till alla som kliver på och när vi kommer fram till slutstationen önskar han alla en trevlig dag och talar om hur kollektivtrafiken går för tillfället och vilket väder det ska bli under dagen). Hur som haver kom jag i alla fall fram till skolan till slut, gick till mitt skåp och så tog jag av mig jackan.. Gissa då vad jag märker? Min älsklingsberlock hade trillat av halsbandet! Kedjan hängde öppen runt halsen! I panik kollade jag runt där jag stog, men ingen berlock i sikte! I mitt frenetiska letande lyckades jag även ha ut mina nycklar på golvet och då gick givetvis min larmbricka till huset sönder också.. Lyckat.. Jag var i alla fall tvungen att samla ihop mig och gå och skriva provet. Det gick ju givetvis inte heller bra.. "Hur viktigt är det egeeentligen att balansräkningen är balanserad", jo ganska så viktigt...

Efter provet skulle jag möta (L) på Gullmarsplan.. Gissa vad jag upptäcker när jag ska ta på mig ytterkläderna?! Jag har lyckats tappa mina vantar! Mina nya fina vantar som jag fick av mamma för att mina gamla älsklingsvantar försvann (blev stulna!). Förhoppningsvis är de i vanthimlen och myser med Bob. Jag har dock hört att de kommer tillbaka ibland :)

Skoldagen fortsatte med långa lektioner som försvann ganska fort trots allt. Och helt plötsligt satt jag på bussen påväg hem igen. Gick samma väg tillbaka som jag tog till bussen imorse för att se om jag hittade min älskade berlock. Men inget silverglimmande så långt ögat nådde... Lite nedstämd kliver jag innanför dörren hemma och kollar runt lite på golvet i ett sista förtvivlat hopp att återfå min gamla livlina. "Letar du efter något, har du tappat något?" frågar mamma. "Ja" svarar jag med gråten i rösten. "Vilken tur för dig att du har en uppmärksam pappa som såg vad som låg precis vid ytterdörren imorse" säger hon då och tar fram min älskade berlock!! Förstå lyckan! Så fantastiskt!